Gud bevare konungen och fosterlandet!

Om du är av den äldre stammen så vet du vad du skall svara. Flygvapenmannen, respektive den grönklädde armétillhörige svarar "Gud bevare konungen och fosterlandet", allt medan flottisten svarar "Gud höre det".

Och det är väl allt vi har att hoppas på idag.

När jag för ett par år sedan låg i kronans kläder så kunde vi fortfarande mobillisera flera brigader (stridande enheter om ≈5000 man) och hade en hel division (minsta enhet för att självständigt lösa större stridsuppgifter). Detta var förvisso en neddragning med över 80% från -50talet, men likväl så var det i alla fall teoretiskt möjligt att agera med större sammansatta förband.

Härom året konstaterades att regeringen med stöd av Mp och V dragit ur proppen också för detta. Numera kan Sverige inte sätta samman enheter större än bataljons (≈1500 man) storlek. För bara några år sedan lovades att så aldrig skulle ske.

Vi har nedrustat i en takt som får 1925 års försvarsbeslut att kännas som sunt och balanserat. Vi har degraderat vår försvarsförmåga så att vi inte kan försvara landet mot egentligen några yttre hot (eller terrorhot för den delen), inte skicka tillräckligt mycket folk på utlandsuppdrag om man jämför med vad vi lovat, och de som kommer iväg kan inte fullt ut lita på hemlandets stöd.

Den dag kommer, då svenska flaggdraperade kistor innehållandes kvarlevorna av svenska soldater i utlandstjänst kommer att landas på Ärna flygplats i Uppsala på samma sätt som skett med tsunamioffren under detta år. För detta saknas beredskap, eftersom politisk insikt om att de åtaganden vi har internationellt ofrånkomligen kommer att leda till egna förluster fullständigt tycks saknas hos sittande regering.

Den dag riskerar att komma då vi sitter på pottkanten även i vårt närområde. Den ryska militära budgeten har mer än fördublats sedan år 2000. En svensk FOI-rapport sammanfattar läget såhär: "Rapportens slutsatser är att maktkoncentrationen till Kreml fortsätter, att den spirande demokratin har inskränkts och att utrikes- och säkerhetspolitiken blivit mer självsäker... Försvarsbudgetarna ökar kraftigt och lämnar utrymme för en begynnande modernisering av krigsmakten. Den militära förmågan stärks även genom en kraftig ökning av övningsverksamheten". Sammantaget bore varningsklockor ringa när Ryssland upprustar. Men vad gör försvarsministern? Ingenting. Som vanligt.

Förvisso tillhör Leni Björklund den svenska tunga maktgruppen av kristen vänster. Men frågan är om hennes aftonbön lyder "Gud, bevare konungen och fosterlandet"? Det borde den göra, möjligen med tillägget "Jag handlar i tro, därför rustar jag ned. Gud bevara oss alla".

Om inte detta är en trosrörelseinfluens (klassisk framgångsteologi?), då vet jag inte vad det är.

Gud höre det.